frälst.nu

Rom 5:1 När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.

Är tro någon form av prestation. Man blundar hårt, tar i och spänner sina tankar i koncentration. Man tar i ordentligt, med någon form av själsliga muskler och presterar tro.

Nej, den tro bibeln och Jesus talar om handlar inte alls om prestation. Tro handlar om tillit och förtröstan. Om att våga överge sig själv, sin egen förmåga och lägga sig i Jesu händer. Att våga säga: ”Jag är bara människa”.

I många kretsar är ett sådant uttalande helt fel. Där finns ingen annan än ”jag o mig” att bygga på. Men har man Gud, vågar man säga: ”Jag är bara…”. Man har i just detta uttalat sin tro på tröst, hopp, vila och styrka – i Honom.

Där har vi tron, ”i ett nötskal”. Vi vilar från oss själva och litar på Gud. Den trons gemenskap blir verklig, genom accepterandet av vad Jesus gjort – och hålla fast vid det.

Matt 3:17 ”…en röst från himlen sade: ”Han är min älskade Son”.

Mark 9:7 Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: ”Han är min älskade Son. Lyssna till honom!”

Två olika tillfällen, två olika författa i Bibeln som beskriver hur Gud själv presenterar Jesus: ”Han är min älskade son”.

På över 80 ställen ges Han också attributet Kristus. Medan Jesus är ett personnamn, är Kristus en titel, en koncentrerad förklaring av vem Han är. Han är frälsaren och den som skall komma.

Frälsare betyder räddare. Han är den som kom för att rädda och återförena den vilsegångna mänskligheten med Gud. Han är den som skall återkomma för att skapa det tusenåriga fredsriket.

Så osminkat och rakt på sak…

Han kom som räddare. Han har gett oss tid att välja. Han kommer åter för att besegra ondskans makt och införa fred och rättvisa – då ställs de ohörsamma och trotsiga utanför. Straffet för sin ovilja att lyssna måste de själva ta.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. (1 Mos 1:1-2)

Jorden, solsystemen, universum är ingen pågående slump. Forntid, nutid, framtid – evighet från när… till när – var, är och blir ingen slump.

Är det då inte viktigt att Du försöker förstå Din roll i allt detta, för inte heller Du är en slump.

Du är en mening, Du har ett syfte, Du är älskad! Skapad för att älskas!

Vem är det då som älskar Dig?

Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla Honom medan han är nära. (Jes 56:6)

Mark 5:27-28 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. Hon tänkte: ”Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk.”

Det var visserligen stoj och stim och mycket folk runt Jesus, men för kvinnan med blödningarna, var de nog nästan osynliga. Det var inte för stojet hon sökte Jesus, inte heller lät hon bli – trots tumultet. Hennes fokus var Jesus – bar hon kom nära, bara hon fick rör vid honom…

Vad hindrar dig från, att ”röra” vid Jesus, när du så väl behöver Honom?

Undanflykterna kan var många. Men att komma till tro och vila hos Jesus, handlar aldrig om andra eller annat. Din relation med Jesus är din relation med Jesus. Inget och inga andra, får hindra denna relation, men mycket kan göras till undanglidningar.

Din relation med Honom bara är en bön, en suck bort: ”Jesus! Se mig, hör mig, ta emot mig. Amen”

Det jag nu skriver, kommer vara svårt för några av er att ta till er. Ni lever i församlingar, samfund, nationella och globala kyrkosystem där villfarelse ang vägen till Gud sprids av era ledare. Därför måste jag skriva detta! Det är Jesus Kristi klara Ord, som vi inte kan gå förbi, stryka över, förminska eller omforma.

Jesus säger: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6)

Jag hoppas du inte förnekar att det står att Jesus sagt så. Jag hoppas också att du inte avfärdar Hans Ord, de ju är också Gud Faderns Ord. För du kan ju inte tro på Gud och Jesus Kristus och samtidigt förneka vad de sagt.

Om ledare som predikar en sådan tro, en Jesus vars ord måste anpassas, skriver Johannes (ur 1 Joh 2:18-29).

”Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist skall komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. … Från oss har de utgått …

Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. …

Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse.”

Joh 18:38) Pilatus sade till Jesus Kristus: ”Vad är sanning?”

Evangelium för oss fram förståelsen om vilka trashankar vi är. Det för oss till insikten att vi är förlorade. Det för oss till den totala förkrosselse inför att hur bra vi än anser oss vara, är vi misslyckade inför målet att vara kärlek.

Gud Fadern är kärlek – fullkomlig kärlek. Till Hans avbild skapades vi, till att älska Honom och älska varandra.

Vågar vi se på oss själva, ser vi att vi haltar oss fram i egoism – kärlekens motsats och sanningen om oss är att vi är förlorade!

Men det är bara en del av sanningen, det är först med den förståelsen och den förkrosselsen vi kan komma till Gud och be om nåd!

Tro inte du kan omvända dig i egen kraft. Tänk inte att du skall ”rycka upp dig” och bli ”en bättre människa”.

Kryp till korset, kryp till Gud – när du insett vem du är. Han skall böja sig ner och resa dig upp. Öppna sin fam och sluta den om dig och säga:

”Nu är du min! Gå med mig i frid!”

Jes 53:6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.

I vad och på vilket sätt gick vi vilse? Vi gick vilse i läror, i lagiskhet och Gudlös andlighet, för att av egen kraft blidka och komma nära Gud – vi gick förlorade!

Våra egna vägar nådde inte fram till rättfärdighet – de ledde oss än mer vilse. Men vår vilsenhet och skuld lade Gud på Jesus Kristus. I Honom finns enda vägen – vår räddning.

Låt oss nu aldrig vända tillbaka till gärningsläror och onda andars lockelser – de ligger ständigt på lur. Låt oss i stället vaket lyssna till Guds Ord och gensvara på Andes tilltal om helgelse och efterföljelse.

Låt oss villigt formas enligt Guds vilja, för att visa vår tacksamhet till vad Jesus Kristus gjort för oss. Vi är återlösta, låt oss inte på nytt fångas av religion.

Joh 3:16 Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Hur börjar frälsningen? Med ”pompa och ståt”, under och tecken – med ”salighet”? Nej, den börjar många gånger med ett litet frö, ett litet korn.

Frälsningen börjar ”under ytan” – i hjärtat. Den föds ur några enkla ord, någon bibelvers, någon vi kanske känner igen. Ord vi kanske först uppfattar som uttjatade. Men de vill få föda en process. Inte alltid en omedelbar explosion av fullkomlig förståelse. De ger oss kanske bara en ljus glimt – mitt i mörkret.

Men dessa ord, denna ljusglimt… göm dem – glöm dem inte! Lägg dem överst på ditt hjärta som en dyrbara gåva, betrakta dem tills du ser hur de börjar gro och växa.

Du har fått Guds hälsning – vårda den ömt, det är det finaste du fått.