Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
1 Joh 4:8-10
“Gud är kärleken!” Detta är kanske det mest kända uttrycket för vem Gud är och samtidigt beskrivning av Hans "person". Stundtals har det blivit en kliché man tar till, när man kommit till vägs ände i samtal där ord och förklaringar inte räcker som tröst eller bevis. Men faktum är att: Gud är kärleken!
Jag menar… Vi skall inte närma oss Gud eller Guds Ord (bibeln) utan förståelsen att allt Hans handlande, allt Han gör, gör Han i kärlek.
Du och jag, kan ur ett begränsat mänskligt perspektiv, ställa oss frågande till mycket som sker. Varför, varför, varför… Men Gud har inte skapat det onda, och inte orsakat ondskans handlande. Genom allt söker Han ständigt vägar för att visa sin kärlek till oss. Vi är inte alltid nöjda med livets skeenden. Men jag är övertygad om att Gud – på något sätt – ser till att allt samverkar till vårt bästa.
Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.
Rom 8:28
När jag skriver här, och när du läser det, är det viktigt att du inte ser Gud som en tyrann, någon som ständigt övervakar dig för att vid minst felsteg slå dig på fingrarna med sin pekpinne. Hur kan den bilden av Gud överhuvudtaget fötts, när Gud offrat sig själv för våra synder?
När Gud – i Jesus Kristus – dör och uppstår, är det inte döden i sig som är lidandet – alla måste dö – inte heller är uppståndelsen i sig ett jättemirakel – Han är ändå Gud – så förstår jag det. Det är straffet. Det som inträffar där i mellan. När Jesu Kristus ger upp andan, tar Han allt det onda vi gjort. Han tar det bokstavligt – straffet för allas synder. Den smärta Han fick uppleva, går inte att föreställa sig. Miljarder, miljarder och åter miljarder av människors smärtsamma straff tog Han – en gång för alla – på sig själv.
Nej, vi kan inte sätta något annat epitet på Gud än: Gud är kärleken! Med den tanken som grund skall vi möta Honom, för att förstå vad Han vill oss.